Eftersom det inte blev bättre över natten åkte vi in till veterinären igår morse. Han har liksom ingen styrsel i ena frambenet, och hon kände och klämde men kunde inte hitta något uppenbart fel.
Veterinären tror att han kan ha fått någon form av nervskada, och är det så kan det ta tid innan det kommer tillbaka. Så det är bara att hoppas på det bästa. Själva kastreringen har dock gått jättebra och det ser nästan helt läkt ut redan.
Igår tyckte jag att kisset som var i buren såg lite rött ut, men jag har inte hört något pipande vid kisseriet, så jag hoppas att det bara är allt gräs och sånt de ätit.
Alltså, jag känner att jag inte orkar mer nu med sjuka djur! Så jag hoppas verkligen att det inte är något med kisset och att Lillis snart blir bättre i benet.
Allt det här får en ju att fundera. Ibland tänker jag att jag inte ska ha några grisar för det är så jobbigt när de blir dåliga, jag blir så orolig! Sedan kan jag tycka att det är något fel när så många grisar verkar ha så mycket sjukdomar. Finns det ingen uppfödare som vill avla på friska djur istället för de jäkla öronvecken liksom??
Håller med dig! Vad spelar öronvecken för roll?
SvaraRaderaÖnskar att folk kunde tänka om
Rose-Marie
Jag vet, jag har tänkt samma sak... Man är så orolig över att de kan bli sjuka att det nästan övertar glädjen!
SvaraRaderaJag känner precis likadant ibland, fy farao. Det kan vara så tungt emellanåt. Jag säger ja tack till friska djur som lever i 12 år, minst!
SvaraRaderaMen så det händer, jag håller tummarna för Lillis och jag tror allt det blir bra till slut.
SvaraRadera