Gott & blandat

Så går ännu en helg mot sitt slut, jag fattar inte att det kan gå så snabbt. Jag var dessutom ledig i fredags så det blev en extra dag. På fredagen var vi på banken och fixade lånet till huset, det börjar närma sig nu! I morgon är det bara två veckor kvar tills vi ska flytta. Ska bli så spännande!

Igår tog vi sovmorgon och sen städade vi lägenheten och bilen. Bilen var verkligen sunkig inuti så den mådde bra av en omgång. På kvällen blev det melodifestivalen och jag var chockad över att Linda Bengtzing vann. Jag tyckte verkligen låten var så töntig (hoppas att jag inte kliver på några tår nu) och att hon såg ut som en kyckling i sin dress. Men men, alla har ju olika smak =)

Idag har vi tvättat (tjihoo) och sedan åkte jag ut och red en sväng. Det var verkligen gråkallt ute idag, men det var ändå skönt att komma ut i skogen. Efter det blev det käk och ett avsnitt av Dexter, som verkligen är bisarrt men bra. Nu ikväll har vi sett Mad men och Solsidan. Jag skrattar alltid som en galning åt Mia Skäringer, hon är bara så bra!

När jag tittar på tv brukar jag ha båda grisarna i knät. De ligger så snällt, men Milton blir ju otålig lite snabbare än George, som kan ligga huuur länge som helst. På tisdag har Milton varit här i tre veckor, och det går fortfarande bra utan slagsmål. Ibland blir Mille lite "kurrig" och struttar omkring och då kan George bli lite irriterad på honom. Men oftast är det lugnt. Just nu ligger de under varsin hängmatta och snusar.

Milton blir fyra månader på tisdag, så han börjar bli stor kille. Jag vet inte hur lång tid det ska gå innan man kan räkna det som lugnt att de ska hålla sams, vad tror ni om det? Jag hoppas verkligen att det ska funka, men jag vågar inte riktigt tro att det ska gå vägen än!

Sängmys

Svinbeteende

Jag har varit ensam hela helgen vilket inneburit att jag varit hemma största delen av dygnet. Igår var jag i princip hemma hela dagen och kunde därmed ägna mig åt operation studera marsvin. Det hände...inte ett skit. De låg båda under filten och sov typ hela dagen. Framåt kvällen blev det mer fart och då tjattrades det lite, men inga storgräl. Har även kunnat ägna mig åt dem ganska mycket idag och det har varit fortsatt bra stämning.

Puh, jag vågar absolut inte ropa hej än, men jag hoppas verkligen att det ska funka!

Peppar peppar

Än så länge håller gossarna sams. Jag hade sanering i måndags och skurade, diskade och tvättade alla grejer samt marsvinen. Tack mamma för hjälpen!

Så just nu är de snälla grisar, men man vet ju ändå inte hur det kommer att bli i framtiden. Men det får tiden utvisa!

Kan även berätta att Milton är som en liten fluffbakelse efter badet =)

Bråk

I morse innan jag gick till jobbet var det bråk om vem som ska bestämma av grabbarna. Milton for runt som en liten dammtuss och George (som då inte är riktigt lika smidig) gjorde små utfall mot honom. Det var ett jäkla kacklande på dem ett tag, men efter en stund började de äta hö.

Suck jag har ju väldigt dåliga erfarenheter av att sätta ihop killar med varandra så jag är lite skeptisk till hur det ska gå. Någon som har tips/idéer kring detta?

Namn

Efter väldiga funderingar (jag tror aldrig jag haft så mycket problem att döpa något av mina djur) så har det äntligen bestämts vad den lille grisen ska heta.

Milton!

Bild

Här är han, den lilla godingen!

Busgris

Igår smet den lille plutten in under soffan! Trodde inte han fick plats där men jojjomensan. Sambon och jag hade fullt sjå med att få fram honom igen kan jag lova. Men efter ett tag fick jag tag i honom och kunde dra fram honom igen. Kan säga att både jag och den lille grisen var väldans dammiga efter det lilla äventyret.

Det lilla livet har fortfarande inte fått något namn, men jag ska väl försöka ta och bestämma mig snart.

Angående bild, ska försöka fixa det efter jobbet idag =)

Liten gris

Som jag skrev i inlägget nedan så var jag och hämtade hem en liten kille i tisdags. Han är tre månader och ett riktigt charmtroll.

Hittills har ihopsättningen gått bra. De ligger och sover båda två under hängmattan och mesta tiden är det lugnt. Sedan ibland rider de på varandra och knorrar rejält. George undrar nog vad det är frågan om, jag tror även att han har träningsvärk efter att ha rört sig så mycket =) Men när han blir trött på den lilla säger han ifrån på skarpen.

Jag hoppas verkligen att det ska fungera för dem att vara ihop, var så hemskt att se George sitta alldeles för sig själv. De blir ju så himla inaktiva på något sätt när de är själva.

Den lilla knodden har fortfarande inget namn, är svårt att komma på något bra!

De namn som jag funderat på är:

Milos
Sherlock
Charlie
Louie

Men det är svårt! Får fundera ett tag till =)

crazy...

Ja jag vet, det är impulsivt. Men jag tror jag skulle ha drunknat i tårar om jag inte hade gjort något. Jag har vart och införskaffat en texelhane på tre månader som ny sambo till George. Kunde inte med att se han ensam.

Det lilla livet har ännu inte fått något namn och för tillfället ligger båda grisarna i huset och sover. Så jag hoppas att det ska funka mellan grabbarna.

STORA kramar till alla som stöttat under de här förfärliga dagarna.

Jag har egentligen inga ord för hur mycket jag saknar min lilla vän. Men jag tycker den här marsvinspsalmen från Adjö herr Muffin är så fin.

Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.

Sov sött lille svin

Idag har lilla Fred fått somna in.

Oerhört saknad av matte, gammelmatte & George.

Ytterligare ett veterinärbesök

Var hos veterinären idag med inställningen att lille Fred skulle få somna in. Veterinären tyckte däremot att vi skulle göra ett sista försök och söva honom och titta på tänder samt ta blodprov. Eftersom klockan var så pass mycket kommer detta ske i morgon. Om det visar sig att det inte är något uppenbart "fel" på honom kommer han att få fortsätta sova.

Känns tungt och jag har inget större hopp till att han kommer att klara sig, men jag gör ett sista försök.

Hur länge ska man hålla på?

Veterinären kunde inte hitta något fel. Hon tyckte inte att tänderna kändes konstiga. Han fick dropp direkt via spruta samt b-vitamin och kortison.

Men han blir inte bättre. Jag stödmatar men han vill inte äta själv. Han ser mest ledsen ut och går bara och lägger sig. Hur länge ska man hålla på? Vill ju inte att han ska lida för mycket. Kan ju inte hålla på och tvinga i honom mat hur länge som helst. Åh det är så svårt att veta vad man ska göra..

Jättedålig

Tyvärr har Fred bara blivit sämre. När jag kom upp i morse hade han inte ätit något på hela natten och ville inte ha morot. Jag har stödmatat honom med cc och kommer att kontakta veterinär nu klockan nio.

Eftersom veterinärerna här i stan är väldigt dåliga på marsvin (och vissa även väldigt oprofessionella) är planen att ringa till Valla djurklinik i Linköping när de öppnar sin jour. Vet egentligen inte så mycket om dem heller men tycker att det känns bättre än att ringa dem här i stan. Sist jag var med George var de så jäkla dumma så jag vill helst inte sätta min fot där igen.

Kan även tillägga att han var blöt under hakan, så det verkar som om han har dreglat.

Återkommer senare med rapport..

Inte riktigt bra i alla fall

Jag tycker nog att det är något galet med Fred i alla fall. Han är liksom annorlunda, inte riktigt så pigg som han brukar vara. Han äter inte riktigt som han brukar. Han skriker inte efter mat som han brukar. Och det värsta av allt så har han snabbt gått ner i vikt. Förut vägde han 1200 g och nu väger han runt 1140 g. Inte bra. Men det känns liksom meningslöst att gå till veterinären här då de kan så himla lite om marsvin.

Så länge han äter så får jag väl avvakta. Är så typiskt att när jag äntligen fått ordning på George så blir Fred dålig. Kan inte låta bli att fundera på dålig avel. Är det verkligen meningen att djur ska vara så känsliga för sjukdom? Önskar att det fanns de som bara avlade på egenskaper och hälsa istället för de förbaskade färgerna...Jag kanske är helt ute och cyklar, men eftersom flera av de marsvin jag har haft har haft sjukdomsproblem undrar man ju.

När man har två hanar så är ju alltid tanken där kring hur man ska göra om någon av dem blir själv. Eftersom de är så känsliga av sig vill jag inte kastrera dem. Men men jag ska inte gå händelserna i förväg utan jag hoppas verkligen att han ska repa sig...