crazy...

Ja jag vet, det är impulsivt. Men jag tror jag skulle ha drunknat i tårar om jag inte hade gjort något. Jag har vart och införskaffat en texelhane på tre månader som ny sambo till George. Kunde inte med att se han ensam.

Det lilla livet har ännu inte fått något namn och för tillfället ligger båda grisarna i huset och sover. Så jag hoppas att det ska funka mellan grabbarna.

STORA kramar till alla som stöttat under de här förfärliga dagarna.

Jag har egentligen inga ord för hur mycket jag saknar min lilla vän. Men jag tycker den här marsvinspsalmen från Adjö herr Muffin är så fin.

Att få somna i frid, det passar
ett litet marsvin med trötta tassar.
Du får möta de små, lilla vän,
alla kommer till slut hem igen.
Det är sant och det är visst
alla kommer de hem till sist.