Jag tycker nog att det är något galet med Fred i alla fall. Han är liksom annorlunda, inte riktigt så pigg som han brukar vara. Han äter inte riktigt som han brukar. Han skriker inte efter mat som han brukar. Och det värsta av allt så har han snabbt gått ner i vikt. Förut vägde han 1200 g och nu väger han runt 1140 g. Inte bra. Men det känns liksom meningslöst att gå till veterinären här då de kan så himla lite om marsvin.
Så länge han äter så får jag väl avvakta. Är så typiskt att när jag äntligen fått ordning på George så blir Fred dålig. Kan inte låta bli att fundera på dålig avel. Är det verkligen meningen att djur ska vara så känsliga för sjukdom? Önskar att det fanns de som bara avlade på egenskaper och hälsa istället för de förbaskade färgerna...Jag kanske är helt ute och cyklar, men eftersom flera av de marsvin jag har haft har haft sjukdomsproblem undrar man ju.
När man har två hanar så är ju alltid tanken där kring hur man ska göra om någon av dem blir själv. Eftersom de är så känsliga av sig vill jag inte kastrera dem. Men men jag ska inte gå händelserna i förväg utan jag hoppas verkligen att han ska repa sig...
Fy, vad tråkigt när man liksom känner på sig att det är något men inte har något handfast man kan ändra på för att det skall bli bättre! :-(
SvaraRaderaHar du kollat om han tuggar snabbt och jämnt och lika mycket åt båda hållen? Om det är vassa kanter på kindtänderna så kan det vara svårt att få i sig maten som man vill. Jag har mycket tänder i huvudet nu för tiden...
Vad tråkigt...:/ Jag känner så väl igen när de där praktiska tankarna om boendelösning hopar sig över en. Som vi håller tummarna för att det ska bli bra den här gången.
SvaraRaderaNej så tråkigt med lille Fred... =( Jag tror du gör rätt i att avvakta lite, i och med att han ändå äter. Kanske har magen varit i uppror och behöver bara stabilisera sig. Vi håller alla tummar och tassar!
SvaraRadera